Många har hört talas om "Den irländska brigaden", men hur många känner till "Det svenska kompaniet"? Jag talar inte om avlägsna släktingar, som dyker upp från Europa, utan snarare om 43:e Illinoisregementets C - kompani. Det kallades för "Det svenska kompaniet"  eftersom alla utom två var svenskar. Många av dem kom från Galesburg och andra närliggande städer såsom Knoxville, Victoria , Bishop Hill, Berwick och Wataga.  Andra något längre bort liggande städer som skapade ett betydande antal svenska frivilliga till kompaniet, var Andover och Berlin.

I september 1861 organiserades C-kompaniet  i Camp Butler och togs i tjänst den 13:e oktober 1861 i Benton Barracks nära Saint Louis. Kompaniet var ett av de åtta kompanier, som blev 43:e Illinoisregementet. Regementet blev dåligt utrustat i Benton Barracks eftersom de fick gamla vapen från Harpers Ferry och engelska Towergevär, som gjorts om från flintlås till slaglåsmekanism
Den 3.e november flyttades regementet med järnväg till Tipton i Missouri och sedan dagen efter till Otterville i Missouri då också med järnväg.
Den 30:e - 31:a december gjorde regementet sin första marsch från Otterville till Tipton. 
Den 20:e - 21 januari 1862 flyttades regementet tillbaka med tåg till Benton Barracks. Där anslöts ytterligare två kompanier nämligen I och K . Viktigare var kanske att regementet utrustades med nya belgiska gevär. Det beskrevs vara ett utmärkt vapen , men tungt. Detta var uppenbarligen med tanke på att det svenska kompaniet och dess regemente skulle transporteras till Fort Henry  på Tennesseefloden  med ångaren Memphis .
Kompaniet kom fram till Fort Henry den 8:e februari 1862. .Den 24.e februari blev 43:e Illinoisregementet tilldelat den 3:e brigaden under befäl av brigadgeneralen L.F. Roos i Mc. Clenands armédivision över västra Tennessee´. 
Den 25 - 26 februari marscherade de till Fort Donelson. Den 4.e mars var de åter på marsch för att gå ombord på flodångaren Eugenie, som skulle transportera dem till Savannah den 7:e mars för att vara framme 5 dagar senare. 
Den 22:a samma månad flyttades regementet med ångare till Pittsburg . Det slog läger tillsammans med de andra regementena , som tillhörde Ross´brigad, nära det lantliga och stillsamma Shiloh Church.
 Det relativt  lugna militära livet tog slut den 6:e april, en söndagmorgon. Regementschefen ,överste Julius Raith, hörde att det pågick strider och lät dra samman regementet, ta ner tälten, lasta vagnarna och ställa upp regementet under sina fanor. Striden var häftig och blodig. 43:e regementet understödde the Waterhouse artilleribatteri. Förlusten uppgick till 36 soldater när de försvarade den främre fronten. Regementet retirerade med Mc. Clenands division till nästa position längs Purdy road. På denna plats sårades överste Raith dödligt och dog den 11:e april. Regementet fortsatte att retirera och kring halv fem kom generalerna Grant, Sherman och MC Clenand dit för att inspektera deras läge. En ny front sattes upp och slaget fortsatte in på nästa dag. I slutskedet av slaget hade 43:e Illinoisregementet, som här deltog med 500 man, förlorat 206 man av vilka 49 lämnats döda på slagfältet. Det svenska kompaniet förlorade kapten Elof S. Edvall som kom från Galesburg Han dog av sina sårskador den 7:e maj liksom meniga Lars O. Berglof och Carl Samuelson båda från Andover 

Den 18:e december 1862 marscherade 43.e och 61:a Illinoisregementena från Jackson, på Lexingtonvägen  till Brooks gård. Vid  denna plats mötte de kavalleriavdelningar från 11.e Illinois, 5.e Ohio och 1:a västra Tennesseeregementena. I 43:e Illinoisregementets historik berättas utförligt:

"I gryningen drog sig infanteriet tillbaka till skogsbrynet där Salemkyrkogården ligger.  43:e låg till höger och 61:a till vänster och på baksidan av kyrkogården. Kavalleriet placerades på flankerna och en del i högre terräng längre fram, för att lura fienden i bakhåll. Fienden avancerade först mycket lugnt och placerade ut både sina egna och erövrade artilleripjäser, sammanlagt sex stycken. Med dessa sköt de  korseld mot unionens front  i nästan en timme. På grund av denna beskjutning drog sig Unionskavalleriet tillbaka, utmattade av ansträngningarna från föregående dagar. Fienden, med 500 kavallerister, gjorde nu ett anfall mot vår mittpunkt . De kom först i skritt, sedan i trav och attackerade till sist i full fart med ett öronbedövande stridstjut. Infanteriet höll inne väl med elden  tills den kunde avges med dödlig effekt och slog tillbaka fienden i  vild flykt. Detta slutade med att många sårades eller dödades , tre togs till fånga , liksom ett antal hästar. 43:e fick bara 2 män sårade. På eftermiddagen kom förstärkning "

Den 31:a  maj förflyttades 43:e infanteriregementet med tåg till Memphis. Där gick de ombord på ångaren Tycoon och transporterades till floden Yazoo. Vid ankomsten dit fortsatte de uppför Yazoo till Satartia. I närheten fanns flera tusen konfedererade styrkor under befäl av Wirt Adams. Unionstrupperna drev bort de konfedererade, förbi Mechanicsville, en sträcka på över sex kilometer.
 Den 11.e september 1863 förflyttades 43.e för att inta Little Rock .De var det första infanteriregementet, som trängde in.
Den 28.e april 1864 anlände det svenska kompaniet med 43:e Illinoisregementet till Princeton, där de anslöts till det 40:e Iowaregementet och Vaughans batteri. Under natten hade de konfedererade dragit ihop ca 20.000 man och 
den 30:e april gick de till anfall nära Jenkins Ferry. I regementets historik beskrivs det som " det desperataste och blodigaste;vid ett tillfälle höll fienden på att rikta  in ett batteri utgörande av fyra pjäser, när några man från 29:e Iowa, 43:e Illinois och 2:a Kansasregementet( färgad enhet) rusade fram, erövrade kanonerna och släpade med två pjäser så de hamnade inom Unionens linjer"
Vid middagstiden hade de konfedererade fördrivits från floddalen och Unionsstyrkorna kunde fortsätta sin marsch. Totalt förlorade Nordstaterna 700 man och Sydstaternas uppskattade förluster var över 2100 man. Den 3:e 1864  maj kom det 43:e Illinois infanteriregemente  kom  med sitt svenska kompani  till Little Rock  Det stannade på stället tills de mönstrade av den 30:e november 1865 . Regementet återvände till Camp Butler för att få de sista lönerna och få avsked den 14:e december 1865

Flintlås, avfyringsanordning för musköt. Flintlåset uppfannsi Frankrike i början av 1600-talet. En hane som höll en flintsten slungades av en fjäder mot en ståltunga (eldstål),varvid gnistor bildades och antände krutet i fängpannan.

Slaglås ( perkussionslås,) avfyringsinrättning för eldhandvapen med slagkänslig tändsats. Denna detonerar vid anslag av ett slagstift och tänder vapnets krutladdning. Den parisiske bössmeden François Prélat konstruerade 1812 världens första bakladdade vapen med slaglås och självtätande patroner. Detta vapen har sedan utvecklats till våra dagars gevär och pistoler. De funktionssäkrare slaglåsgevären ersatte flintlåsmusköter under 1800-talet.)
Källa Nationalencyklopedien

Åter text